Personer

Hertonäs gårds nuvarande huvudbyggnad har tillhört släkterna Cronstedt och Bergbom. Flera historiskt intressanta personer har bott på gården. Carl Olof Cronstedt som lät uppföra byggnaden var kommendant på Sveaborg. Den sista godsägaren var John Bergbom som mötte ett tragiskt öde. Hans hustru Helene Bergbom f.Gripenberg fick sin bilning i det ansedda Smolna-institutet i Petersburg.


Carl Olof Cronstedt Släkten Bergbom Helene Bergbom Flickorna i Smolna

Carl Olof Cronstedt (1756-1820)

Carl Olof Cronstedt (1756-1820)
Carl Olof Cronstedt

Carl Olof Cronstedt ägde Hertonäs gård under två perioder d.v.s. åren 1793 till 1799 och 1813 till 1820. Då han i början av 1810-talet flyttade till Hertonäs lät han anlägga en storslagen park på gården. Cronstedt dog på Hertonäs 1820.

Carl Olof Cronstedt föddes på Botby gård 1756 .Hans föräldrar var major Johan Gabriel Cronstedt och Hedvig Juliana Jägerhorn. Vid åtta års ålder inskrevs han som volontär i prins Fredrik Vilhelms regemente på Sveaborg.

Vid tjugo års ålder tjänstgjorde Cronstedt i engelska flottan och deltog i det nordamerikanska frihetskriget.

Under Gustaf III :s ryska krig deltog Cronstedt 1789 i det första slaget i Svensksund. Följande år var Cronstedt den enda eskaderchef som stödde konungen i hans beslut att ånyo möta den ryska flottan i Svensksund. Vid slaget var Cronstedt konungens flaggkapten .Efter segern över den ryska flottan tilldelade Gustaf III Cronstedt sitt eget blå-gula sidenskärp och svensksundsmedaljen i guld samt utnämnde honom till statssekreterare med ansvar för sjöaffärer, en ställning som han miste efter konungens död. Senare fick Cronstedt ännu som erkänsla en minnesring som tillverkats till minne av Gustaf III.

G.Granfeldts tolkning av ätten Cronstedts vapen.
G.Granfeldts tolkning av ätten Cronstedts vapen. Den ståtliga kronan representerar ättens adelskap medan den kretslagda ormen representerar släktens fortbestånd.

Cronstedt förde befäl över Sveaborgseskadern till 1797 då han efter Gustaf IV Adolfs trontillträde, för andra gången utnämndes till marinminister. Cronstedt köpte Hertonäs gård år 1793 och innehade den till år1799.

år 1801 blev Cronstedt oväntat degraderad. Han fick order av konungen att genast bege sig till Sveaborg och återuppta befälet över finska eskadern och tjäna som kommendant för fästningen. Avsättningen från ministerposten var ett hårt slag för Cronstedt men han tog energiskt itu med sina nya uppgifter.

I februari 1808 överskred ryska trupper gränsen till Finland. I mars anlände ryssarna till Helsingfors och började beskjuta Sveaborg. I slutet av mars föreslog ryssarna underhandlingar och kapitulation. Cronstedt avböjde först men den 6 april gick han med på ett vapenstillestånd och antog en konvention om att fästningen skulle kapitulera ifall hjälp ej kom från Sverige före den 3 maj. Fästningen kapitulerade och den ryska krigsflaggan hissades den 8 maj på Gustavssvärd. Orsakerna till kapitulationen har inte helt tillfredsställande kunnat förklaras. Cronstedt själv uppgav att det fanns alltför få officerare på fästningen, manskapet var otränat och fästningen var dåligt utrustad.
Samtiden fördömde Cronstedt och ansåg honom vara en förrädare. Generalkrigsrätten dömde honom till döden men processen avbröts på begäran av Alexander I. Ryssarna åberopade artikeln om amnesti i Fredrikshamnsfördraget.

Efter kapitulationen bodde Cronstedt några år på Mäkkylä kommendantsboställe. år 1813 inköpte han ånyo Hertonäs gård. Cronstedt lät bygga om det gamla porslinsbruket till bostadshus och lät anlägga en park på området. Han dog på Hertonäs den 7 april 1820.

Carl Olof Cronstedt och hans maka Beata Sofia Wrangel är begravna i gårdens gravkapell invid Helsinge kyrka. Ovanför dörren till gravkapellet finns en stentavla i vilken de avlidnas vapen finns inhuggna.

till början av sidan


Släkten Bergbom

år 1859 sålde Carl Olof Cronstedts dotter Hedvig Charlotta och hennes man Abraham Stjernschantz Hertonäs gård till landskamreraren i Uleåborgs län Carl Bergbom. Gården tillhörde sedan hans ättlingar till år 1919.

Carl Gustaf Bergbom
Carl Gustaf Bergbom

De äldsta uppgifterna om släkten Bergbom härstammar från 1600-talet. Den första kända anfadern var borgare i Björneborg och använde namnet Kock. I slutet av 1600-talet antog Johan Mattsson Kock namnet Bergbom.

Carl Gustaf Bergbom köpte Hertonäs gård år 1859. Han bodde endast några år bo på gården innan han dog 1861. Efter hans hustrus Helena Franzéns död 1880 ärvde sönerna Karl Zachris och Johan Georg, eller John, Hertonäs gård. John Bergbom blev godsägare på Hertonäs och brodern Karl fick Tammelund där han byggde en villa åt sig.

John Bergbom var filosofie magister och erhöll senare lantbruksråds titel. Han var medlem i många föreningar och grundade en folkskola i Hertonäs. John Bergbom gifte sig 1882 med Helene Gustava Gripenberg som gått i skola i Smolna-institutet i Petersburg. äktenskapet var barnlöst.

år 1917 var det oroligt i Finland. Bolsjevikernas maktövertagande i Ryssland ledde också i Finland till krav på att arbetarna borde överta makten i landet. Revolterande arbetare utlyste generalstrejk och bildade ett stort antal beväpnade ordningsgarden som gjorde husundersökningar och verkställde arresteringar. Den 17 november trängde de röda in i det bergbomska hemmet på Hertonäs, då de letade efter vapen, och sköt den åldrige John Bergbom vid frukostbordet.

Före sin död hade John Bergbom sålt största delen av Hertonäs gårds marker. Själva herrgårdsbyggnaden med omgivning testamenterade han till Hertonäs Gods Ab. Då bolaget inte ville ta emot donationen donerade Bergboms arvingar gården till föreningen Svenska Odlingens Vänner i Helsinge.

till början av sidan

 


Helene Bergbom (1851-1932)

Den sista värdinnan på Hertonäs gård var John Bergboms hustru Helene Gustava Bergbom f. Gripenberg.

Helene Bergbom
Helene Bergbom

Helene föddes den 12 mars 1851 i Uleåborg. Helenes mor dog i lungsot då flickan var fem år gammal. Familjens hushållerska blev flickans bästa vän. Helenes far, löjtnanten vid finska gardet Gustaf Gripenberg, gifte om sig då Helene var nio år gammal. "En dag meddelade vår far oss att vi skulle få en ny mamma. Det kom alldeles oväntat" berättar Helene i sina minnesanteckningar. Hon hade svårt att komma överens med sin stymor.

Som många andra ståndspersoner inledde Helene sin skolgång som sjuåring i en tyskspråkig skola. Hon hade redan tidigare fått undervisning i ryska, tyska och franska av sin ryska guvernant.

Helene tyckte om musik och dans. Hon fick danslektioner redan som åttaåring. Som trettonåring fick hon plats som frielev i Smolna-institutet i Petersburg . I flickskolan lärde hon sig bl.a. spela piano, vilket blev hennes passion. Uppmuntrad av sin morbror blev hon senare en duktig pianist som fick uppträda inför publik.

Då Helene hade gått ut flickskolan i Smolna arbetade hon några år som guvernant och blev därefter vald till lärarinna i den nya flickskolan i Fredrikshamn.. Vid sidan av skolarbetet gav hon pianolektioner och utvecklade därvid sitt eget pianospel. Då Helene hade undervisat i Fredrikshamn i fyra år reste hon till Dresden för att studera musik. Fadern dog då Helene var ca 20 år gammal.

Då Helene var 30 år gammal gifte hon sig med sin småkusin (syssling) John Bergbom. år 1917 mördade de röda John Bergbom och Helene flyttade bort från Hertonäs.

Helene Bergbom och hennes avlidne makes närmaste släktingar beslöt donera Hertonäs gård till föreningen Svenska Odlingens Vänner i Helsinge.

Helene dog vid 81 års ålder den 15 december 1932.

 

till början av sidan


Flickorna i Smolna

Den sista värdinnan på Hertonäs gård, Helene Bergbom f. Gripenberg, vistades under sin uppväxt 1864-1867 i Smolna-institutet i Peterburg. Smolna var ett internat. Förutom etikett och god ton lärde sig flickorna i Smolna språk, geografi, dans, musik och annat sådant som ansågs vara nyttigt för flickor i högreståndsfamiljer.
Rysslands kejsarinna Katarina II grundade Smolan år 1764. Hon förnyade det ryska skolväsendet i upplysningstidens anda och fäste speciell vikt vid flickornas möjlighet att få utbildning. Katarinas målsättning var att introducera europeisk bildning i Ryssland på folkets eget språk. I Smolna var undervisningsspråket i huvudsak ryska men man undervisade också på tyska och franska.

Då Finland 1809 blev ett storfurstendöme inom det ryska kejsardömet kunde flickor från finländska högreståndsfamiljer vinna inträde i skolan. Under den tid Finland var ett autonomt storfurstendöme (1809-1917) utexaminerades 176 finländska flickor från Smolna. Dessutom vistades 48 flickor en kortare tid vid skolan. Utbildningen i Smolna räckte sju år varefter det var möjligt att få en tvåårig lärarinneutbildning. Flera av de utexaminerade flickorna arbetade senare som lärarinnor i Smolna eller i någon annan skola. Största delen av de finländska flickor som gick i Smolna gifte sig med ryssar.

De finländska flickorna i Smolna härstammade från olika delar av Finland och Ryssland. De flesta kom dock från Helsingfors eller Petersburg. Föräldrarna skickade sina döttrar till Smolna för att de skulle få en internationell och tidsenlig uppfostran. De flesta finländska flickor som studerade i Smolna var i likhet med Helene Gripenberg frielever. För att bli antagen som elev i Smolna måste man förutom rätt härkomst ha goda grundkunskaper samt en stark andlig och fysisk hälsa.

Elevernas hälsa sattes ofta på prov i institutets kyliga salar. Enligt Helenes minnesanteckningar frös flickorna i sina tunna skoldräkter då temperaturen inomhus på vintern kunde sjunka till +10 grader. Maten var enligt Helene god men portionerna var alltför små för unga växande flickor. Man var ändå i allmänhet nöjd med undervisningen och atmosfären i skolan. Flickorna fick besöka museer, konstutställningar, olika fester och baletten. Skolan stod också i ett nära förhållande till den kejserliga familjen.

De finländska flickorna i Smolna var ambitsiösa trots de språksvårigheter de måste övervinna. Tre av dem belönades med skolans högsta utmärkelse, kejsarinnan Katarinas namnchiffer i guld. I motsats till de ryska flickorna var de finländska flickorna tystlåtna och återgav läxan "med bokens ord".

till början av sidan