Hertonäs gårds museums BLOGG

Herttoniemen kartanon museon BLOGI

Herttoniemi Manor Museum's BLOG

av / tekijä / by
Eva Ahl-Waris
(intendent, intendentti, Curator)

Foto/kuva/photo: AS 2019.

Statyn Alexander II i Helsingfors

29.04.2021 kl. 08:23
Efter Borgå lantdag år 1809 hade ständerna i Finland inte sammankallats på 54 år. Kejsare och Självhärskare Alexander II över hela Ryssland var även Storfurste av Finland. Han sammankallade ständerna i Finland till en lantdag i Helsingfors år 1863. Kejsaren öppnade själv högtidligt lantdagen med ett tal den 18 september 1863. Talet och året 1863 har avbildats på statyn Alexander II på Senatstorget. På lantdagen beslöts att de finländska lagarna och förordningarna från och med nu skulle bestämmas i Finland. Lantdagen började även sammanträda regelbundet. Kejsaren behöll dock rätten att själv ändra på grundlagen vid behov. Geheimerådet Gabriel Anton Cronstedt och dennes bror senatorn i ekonomiedepartementet Carl Olof Cronstedt var med på lantdagen. Ytterligare information om denna tid finns på Hertonäs gård. Läs mer nedan!

Finländarna gillade kejsaren av flera orsaker. I Finland existerade huvudsakligen två politiska grupperingar fennomanerna och liberalerna. Kejsarens syfte var att alltmer avlägsna Finland från Sverige och knyta storfurstendömet närmare Ryssland. Järnvägen började byggas ut i Finland i slutet av 1850-talet. Fennomanen Johan Vilhelm Snellman var professor i sedelära och vetenskapernas system vid Kejserliga Alexanders Universitetet i Helsingfors och kansliråd. Han tog initiativ till att förstärka det finska språkets och den finska kulturens officiella ställning. Kejsaren skrev under beslutet år 1863. Det finska språket fick därmed en officiell ställning i Finland. Industrialiseringen hade intensifierats under 1860-talet. Järnvägen knöt samman Helsingfors och Sankt Petersburg år 1870. Samtidigt växte Finland även ekonomiskt. Finland fick även en egen valuta, mark och penni som kvarstod till år 2002.


Den reformvänliga kejsaren Alexander II öppnade lantdagen i Helsingfors år 1863. Stora politiska reformer kunde därmed genomföras, vilket betydde en ökad utveckling för det finländska samhället och den finländska kulturen. Foto: Museiverket (finna.fi).

Kejsaren var politiskt framgångsrik. Han genomförde flera liberala, upplysta reformer. Han befriade 23 miljoner människor från den ryska livegenskapen i början av 1861. Han reformerade även det ryska rättssystemet. Ett uppror uppstod dock i Polen år 1863. Greve Fredrik Wilhelm Rembert Berg kuvade upproret snabbt militärt. Under den här regeringsperioden ökade det ryska territoriet i Asien. Ryssland hade även framgångar i kriget mot Osmanska riket mellan åren 1877 och 1878. Samtidigt växte den politiska terrorn i Ryssland. En polsk terrorist slog till mitt på dagen mot kejsaren där Uppståndelsekyrkan i Sankt Petersburg finns idag. Kejsaren blev sårad och fördes till Vinterpalatset där han avled den 1 mars 1881 enligt den julianska tideräkningen. Enligt den dåvarande gregorianska tideräkningen i Finland genomfördes lönnmordet den 13 mars 1881.


Geheimerådet Gabriel Anton Cronstedt (överst) och senatorn i ekonomiedepartementet Carl Olof Cronstedt deltog i lantdagen 1863, som tillkallats av den liberale kejsaren Alexander II. Bröderna Cronstedt var uppvuxna på Hertonäs gård i början av 1800-talet och de gjorde betydande karriärer i Storfurstendömet Finland och i det kejserliga Ryssland. Foton: SOV.

Både i Finland och i Ryssland sörjde många mordet på den liberala kejsaren som förespråkade avgörande reformer. Finländarna uppförde därför en staty till minne av kejsaren på den främsta hedersplatsen i Finland: mitt på Senatstorget i centrum av Helsingfors. Statyn av konstnärerna Johannes Takanen och Walter Runeberg stod färdig redan år 1894. 


Alexander II:s monument avtäcktes på kejsarens födelsedag 29 april 1894. Tävlingen för planeringen av monumentet hade vunnits av konstnären Johannes Takanen. Det beslöts att både Takanen och Walter Runeberg, som kom tvåa i tävlingen, skulle skapa monumentet som ett samarbete. Takanen avled dock mitt i processen år 1885 och uppgiften övertogs i sin helhet av Runeberg. Utformandet baserades på det ursprungliga, vinnande bidraget och Runebergs tillägg sidofigurerna och piedestalen. Foto: Helsingfors stadsmuseum (finna.fi). 


Inträdesbiljett till Alexanderstatyns avtäckning på Senatstorget år 1894. Avtäckningen hölls under pågående lantdag och blev en fosterländsk manifestation. Foto: Helsingfors universitets museum. 

I fotot från den 13 mars 1899 ses många blommor placerade framför statyn. Blommorna placerades här under en minnesstund på dödsdagen 18 år efter lönnmordet. Blommorna var samtidigt en finländsk hyllning till en liberal kejsare. I början av 1900-talet skedde stora förändringar mot ett demokratiskt håll i det finländska samhället.


Fotografi av blomsterhyllningen vid Alexander II:s staty år 1899. Foto: SOV.


Medalj i brons till minne av avtäckningen av Alexander II:s monument år 1894. Foto: Helsingfors stadsmuseum (finna.fi).

Efter oktoberrevolutionen i Ryssland år 1917 avlägsnades många statyer över kejsaren men statyerna i Sofia i Bulgarien och i Helsingfors står fortfarande kvar intakt. Statyn har fått stå kvar även efter Finlands självständighet från Ryssland den 6 december 1917, eftersom Alexander II representerar en framstegsvänlig regent för finländarna. Fotot finns till påseende vid ett besök på herrgården och museet Hertonäs gård i östra Helsingfors.

Läs mer i:
Backman, Sigbritt, Hertonäs gård - från säterier till museum, SOV, Helsingfors 2016.
Engman, Max, Språkfrågan: Finlandssvenskhetens uppkomst 1812–1922, Svenska litteratursällskapet i Finland, Bokförlaget Atlantis, Helsingfors och Stockholm 2016.
Klinge, Matti, Finlands historia 3, Schildts, Helsingfors 1996.
Meinander, Henrik, Finlands historia: Linjer – Strukturer – Vändpunkter, rev. upplaga. Schildts & Söderströms, Helsingfors 2014.
Radzinskij, Edvard, Alexander II. Den siste store tsaren, övers. Staffan Skott, Norstedts, Stockholm 2008.
Thylin-Klaus, Jennica, Särdrag, stavning, självbild: En idéhistorisk studie av svensk språkplanering i Finland 1860–1920, Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors 2015.
Ralf Palmgren