Hertonäs gårds museums BLOGG

Herttoniemen kartanon museon BLOGI

Herttoniemi Manor Museum's BLOG

av / tekijä / by
Eva Ahl-Waris
(intendent, intendentti, Curator)

Foto/kuva/photo: AS 2019.

Sytning – bondens pension, den välbärgades möjlighet I

13.12.2021 kl. 17:25
Genom tiderna har många hemman varit föremål för sytning, även Hertonäs gård. Men vad är sytning? Andra namn för fenomenet är bland annat undantag eller födoråd, samt en mängd andra regionala varianter – men oavsett vad man kallar det vet få vad ordet betyder mer. Att syta någon eller något betyder ursprungligen att ta hand om, sköta, och kom att beteckna en typ av pensionsarrangemang som existerade i Norden i flera hundra år. Läs mer nedan!

I Hertonäs gårds arkiv finns bland annat ett fotografi på denna s.k. sytarstuga på Guss hemman i Mårtensby, taget av fotografen Irene Wahlberg kring sekelskiftet 1900:


Guss, Mårtensby. Sytningstugan.  Framför stugan sitter Vilhelmina Hellman, 66. Hennes dotter Emilia, gift Blomqvist, 29, står i mitten. Till höger sitter Vilhelminas dotterdotter Edit, vars mor Alexandra Josefina dog som 29-åring år 1889. Fotot är nummer 24 i samling 101, Helsinge 1900.

En sytningsstuga var ofta en liten byggnad som kunde byggas av ett par före de gav upp gården för sytning, eller som byggdes åt föräldrar (eller obesläktade sytningshjon) av den nya bonden som ingått sytningsavtal (eventuellt som en del av avtalet). Man kan tänka sig att en välbyggd liten stuga var mycket enklare att leva i som äldre – ett mindre utrymme är enklare att värma upp, och avstånden är inte långa. Stugan låg antagligen nära mangårdsbyggnaden, så hjälp fanns nära till hands om man behövde den.

Sytningen verkar inte alltid ha varit en dans på rosor dock – av överlevande dagboksmaterial kan man uttyda åsikter om att man blivit dåligt behandlad av barnen eller deras maka, att man inte tycker man fått tillräckligt att äta, eller helt enkelt har olika åsikter om status, rollfördelning och uppgifter på gården. Det var inte heller alltid så att sytningshjonen hade en egen byggnad – speciellt vid 1800-talets slut blev det allt vanligare att föräldrarna bodde med resten av familjen i mangårdsbyggnaden, vilket säkerligen bäddade för en del konflikter. Likt många andra familjesituationer är sytningen på så vis alltid en nyanserad och dynamisk företeelse. 

Situationen för Vilhelmina Hellman från Guss i Mårtensby är inte helt klar för oss idag, precis som den Wetterska frågan inte är helt tydlig heller. Vilhelmina Forstell föddes 1834 i Kyrkslätt, och gifte sig som 23-åring med nämndemannen och bonden på Guss, 40-åriga Adolf Hellman. Deras döttrar Alexandra Josefina och Fanny Emilia föddes 1860 och 1871 respektive, innan Adolf dog 1873. Vilhelmina, nu änka, verkar ha skött hemmanet i många år, men yngre dottern Emilia framstår som ägarinna från och med 1894. Inte ogrundat kan man anta att Vilhelmina då flyttade in till sytarstugan, medan dottern och svärsonen bebodde huvudbyggnaden.


Guss, Mårtensby. En del av huvudbyggnaden, fotograferat av Irene Wahlberg 1900. Nummer 23 i samling 101, Helsinge 1900.

Sytning som fenomen överlever än idag i det finska lagspråket, men dess betydelse för den finska befolkningen har minskat allteftersom samhället förändrats. I äldre tid ansågs gården inte nödvändigtvis som hemmansägarens individuella egendom – tvärtom var släktgården just det, egendom man ofta fått av släkten och som skulle fortsätta förvaltas av släkten. Mark blev genom århundradena mer kommersialiserat, och då urbanisering och industrialisering öppnade dörren till ett helt nytt sorts liv förändrades den rytm som landsbygdens folk levt i. Arvingarnas möjligheter och val breddades, och föräldrarnas kontroll av egendomen minskade i betydelse. Det blev allt vanligare att istället arrendera sin mark, antingen till barn eller utomstående, för att få ytterligare lite säkerhet under ålderdomen.

Från att ha varit en självklar del av landsbygdslivet har sytningens historiska betydelse hamnat i viss glömska. Idag vet de flesta i Finland inte längre vad sytningen innebar, även om våra far- och morföräldrar fortfarande minns sina äldre släktingar på landsbygden som levde ”på undantag” i gårdens lillstuga. 

Litteratur

Hannikainen, M. & Vauhkonen, J. 2012: Arbetspensionernas historia inom den privata sektorn i Finland. Sammanfattning av verket Ansioiden mukaan. Yksityisalojen työeläkkeiden historia. Helsingfors, 28.11.2021.

Holmgren, S. 2020: Med tacksamhet förbinder jag mig. En diskussion om formalisering utifrån 20 undantagskontrakt. Uppsala, 28.11.2021.
Moring, B. 2006: “Nordic Retirement Contracts and the Economic Situation of Widows.” Continuity and change 21.3. Cambridge, 383–418. 
Haggrén, Georg 2014: Wetter, Abraham, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, 28.11.2021.
Bergbom, J. G. 1910: Hertonäs anteckningar. Helsingfors.
Jonasson, F. 1931: Suomen maatilat. Borgå, 28.11.2021. 
Svenska Akademiens ordbok (SAOB), syta, (2001), 28.11.2021.
Charpentier, A. 1896: Om sytning. Helsingfors.

Ida Karlgren