Mot slutet av sommaren 2024 inleddes ett katalogiseringsarbete vid Knusbacka, Hertonäs gård. Vad som skulle katalogiseras var föremålen som både förvaras och som finns på utställning i boningshuset på Knusbacka gården. Dessa föremål skulle gås igenom, nedtecknas, fotograferas och mätas för att senare kunna bli digitaliserade. Arbetet gick till på följande sätt: Ett föremål togs fram och fotograferades, sedan söktes föremålet upp i den gamla föremåls katalogen baserat på föremålets signum, en beskrivning av föremålet tecknades ned i protokollet, det vill säga information om vad för sorts föremål objektet var, föremålets storlek och ifall det var skadat, och slutligen placerades föremålen tillbaka på samma plats som de tidigare befunnit sig på.
Under katalogiseringsarbetet hittades flera intressanta allmogeföremål. Dessa allmogeföremål förmedlar en egen historia som ger oss idag en bild över hur allmogens vardag kunde se ut före 1900-talet. Genom dessa följande föremål vill vi nu ge en bild över hur landsbygdsbors vardag kunde se ut förut.
Träskor
(Bildtext: Träskor, Katalogiseringskod 1787: 1-2/176, Skorna ska ha kommit från Forsbacka, ingår i Hertonäs gårds utställning på Knusbacka (Bild: 5.8.2024 Casper Widd))
Träskorna var ett vanligt förekommande klädesplagg i allmogens vardag. Dessa träskor är gjorda av ett stycke urholkat, utsmyckat trä, och har en bit läder fäst på överdelen för att möjligen göra dem bekvämare att gå med. Träskor var ett lätt tillverkat, funktionellt plagg som användes till vardags. Träskorna tillverkades antingen hemma av gårdsfolket själva, eller så kunde de också tillverkas av en skomakare. Vanliga träslag som användes för att tillverka träskor var al eller björk.
(Bildtext: Träskor, Katalogiseringskod 1787: 1-2/176, bild av skornas undersida, ingår i Hertonäs gårds utställning på Knusbacka (Bild: 5.8.2024 Casper Widd))
På skornas undersida har det blivit fäst en sula av läder. Detta gjordes för att skydda träskornas undersida ifrån att nötas, samt för att göra dem mindre hala. Allmogen använde träskor både som arbetsskor och vardagsskor.
Ostform
(Bildtext: Ostform eller Ostkar, Katalogiseringskod 1850/470, Bild på ostformens insida, ingår i Hertonäs gårds utställning på Knusbacka (Bild: 5.8.2024 Casper Widd))
Denna ”Ostform” eller som den också kallas ”Ostkar” är en låda i trä, som användes vid osttillverkning. Ostformen har hål i bottnen för avrinning av vasslan från då man formar ostmassan. I bottnen av ostformen finns ett mönster som gör ett avtryck i osten när den formas. Denna ostform har en bredd på 21 cm, en längd på 20,5 cm och en höjd på 11 cm.
Ost var ett vanligt födoämne för allmogen, samt så var det ett bra sätt att ta tillvara alla mejeriprodukter på. Ostformen användes i slutskedet av osttillverkningen, då man producerat ostmassan genom att upphetta och koagulera mjölk, så pressades massan i ostformen så att vasslan rann av och osten fick sin slutliga form. Mönstren i bottnen av ostformen underlättade avrinningen av vasslan samt så gav det osten ett dekorativt utseende. Mönstren i ostformarna kunde variera, bland annat kunde de vara olika mönster, inskriptioner eller till och med utformningar av djur.
Ostformarna var konstruerade i hemmen och var konstruerad så att de lätt skulle gå att plocka isär för rengöring efter användning.
Lyskärring
(Bildtext: Lyskärring, Katalogiseringskod 1800/512, fotograferad från sidan, ingår i Hertonäs gårds utställning på Knusbacka (Bild: 5.8.2024 Casper Widd))
(Bildtext: Lyskärring, Katalogiseringskod 1800/512, fotograferad framifrån, ingår i Hertonäs gårds utställning på Knusbacka (Bild: 5.8.2024 Casper Widd))
Denna ”lyskärring” användes förr av allmogen för att fungera som en ljuskälla i bondstugorna när mörkret föll. Lyskärringen är tillverkad av trä, och den är gjord så att höjden är ställball. Lyskärringen fungerar så att högst upp på den finns ett spänne där man kan fästa en björksticka eller pärta som senare tänds på för att utstråla ljus i hemmet. Under den brinnande stickan placerades en vattenfylld hink för att förhindra brandrisken.
Lyskärringen är ett sådant redskap som allmogen tillverkade själva i hemmet, den är som sagt till största delen gjord i trä, ända delen som är gjord i metall är spännet för ljuskällan. En lyskärring var ett enkelt sätt för allmogen att billigt lysa upp ett mörkt hem, utan att behöva använda oljelampor eller vaxljus.
Allmogens vardagsföremål ger oss en inblick i hur de levde. Föremålen som ingår i detta blogginlägg är redskap för att uppfylla mänskliga behov som vi alltid har haft: skor att skydda fötterna med, redskap för produktion av mat och ljuskällor för inomhus belysning. Föremålen fyller liknande behov som vi ännu har idag. Men vad man kan notera från föremålen är att de är alla antingen lokalproducerade eller tillverkade i hemmet. Innan industrialiseringen var specialtillverkade saker dyra och producerades inte i så stora kvantiteter, så vanliga människor som allmogen var i behov av att kunna tillverka sina redskap själva. Det är också varför de flesta av dessa föremål är relativt enkla redskap som producerats i trä.
Källor:
Information från Leif Wallin, Nordiska Museet. Informationen har inkommit via e-post, (14.8.2024)
Digitaltmuseum.se, Lyskärring. https://digitaltmuseum.se/021027043959/lyskarring, (hämtad: 15.8.2024)
Nils Nilsson, 1971, Ostformar, Kulturen 1971, https://www.kulturen.com/wp-content/uploads/2019/06/kulturens-arsbok-1971.pdf, (hämtad: 15.8.2024)
Sidorna: 17 – 28.
Casper Widds lokalhistoriska praktik på Hertonäs gårds museum har finansierats av Svenska kulturfonden.